Stalins kossor

Jag har läst Stalins Kossor av Sofi Oskanen i Lyrans Jordenrunt-utmaning.

Trots att texten är lättläst, och kapitlen korta och rappa, tog läsningen rätt lång tid. Det går inte riktigt att sluka romanen, den kräver en det eftertanke. Den är rätt rörig, inte nödvändigtvis negativt i sammanhanget, med flera olika parallella historier och väldigt rikt persongalleri.

Huvudhistorien handlar om Anna och hennes liv, från barn till någorlunda vuxen. Hon är finska och est, detta skapar en del problem. Anna är dessutom bulimiker, från unga år och fram till romanens slut (någon form av nutid). Det växlar mellan Anna som liten och Anna som äldre, okronologiskt och alltså rätt rörigt. En andra historia är Annas mamma Katariinas första år som vuxen (1970-tal), när hon träffade Annas pappa och flyttade från Estland till den lilla byn i Finland som benämns som Ärke-Finland i boken. Den tredje historien är Sofia, Katariinas mammas, historia (1940-50-tal), den börjar vid kriget (andra världs) och rör sig framåt tills den går i Katariinas historia. När det hoppar till Katariinas historia så anges det med årtal, även när det hoppar till Sofias historia. Alla historier hoppar fram och tillbaka i tid, när det gäller Katariinas och Sofias historier är det lätt att hänga med ändå, eftersom man kan hänga upp sig på årtalen. Annas historia får man dock försöka tolka ut hur gammal hon är, det låter rörigt men det funkar, det är tydliga markörer som gör att man ändå vet ungefär i vilken ålder Anna är. Men lite förvirrat är det, ibland.

Trots alla dessa historier så håller boken ihop, och det är imponerande. Konstruktionen av boken är cool. På slutet kommer man tillbaka till där boken börjar, Katariina möter Annas pappa (igen).

Annas bulimi är verkligen central, sida vid sida med relationen mellan Finland-Estland-Ryssland. Gah! Den innehåller så otroligt mycket att jag knappt vet vad jag ska skriva. Det går liksom inte att ge en bild av boken, för den innehåller allt för mycket. Det centrala i boken är verkligen Annas utveckling, dels om den estniska bakgrund och hennes bulimi; att komma ut och erkänna det.

En sak som jag tyckte var intressant och som förändrar synen på romanen (för mig alltså) är uppdelningen i de tre delarna som avgränsar Annas förhållanden. Första delen behandlar Annas förhållande med Hukka, det andra är förhållandet med Vilen och den sista delen är förhållandet med Lilltrollet. Det sätter verkligen ett fokus på Anna, och ja, jag har ovan skrivit att det är Annas historia som är huvudhistorien, men ändå känns de andra historierna minst lika viktiga. När Annas historia får styra uppdelningen av delarna började jag ifrågasätta historiernas funktion. Katariinas historia leder ju fram till Anna, men Katariina är ju även en del av Annas historia. Mormors historia leder fram till Katariina, och förklarar hennes val i livet. Så ja, allt leder ju fram till Anna. Jag kommer väl kanske inte direkt fram till något, mer än att det kanske är logiskt att Annas historia styr uppdelningen.

Det väcker en annan fråga; Vad betyder hennes bulimi egentligen? Lyran gör en bra iakttagelse, hon skriver “På mormoderns tid var svälten vardag och något man måste lära sig att hantera. I Annas liv är ´svälten´ närmast att betrakta som en älskare, en gudom”. Så det återspeglar svälten på mormoderns tid, Annas svält är dock självvald.

Det finns galet mycket mer att diskutera om den här boken. Den är läsvärd, men passa på att läsa den samtidigt som någon annan, så att du kan diskutera boken ordentligt. Jag tror att det här är en riktigt bra bokklubbsbok. Nu hoppas jag att det är fler i Jordenrunt-utmaningen som läser den här boken, så att jag får läsa fler inlägg om den (och bli lite klokare om vad den egentligen vill säga).