Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri

Ikväll är det inget “Babel” på TV, så då får man väl ägna sig åt andra bokrelaterade saker; läsa böcker och blogga om dito :)

I Lyrans “Jorden runt”-utmaning har vi kommit till Asien, och jag har läst Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri. Jag valde den mest för att den redan stod i bokhyllan, inköpt för ett par år sedan i “En bok för alla”-pocket. Men det var ju något som fick mig att köpa den då, så lite förväntan fanns det i alla fall.

Det är en novellsamling med nio noveller som alla har något gemensamt; huvudpersonen/-erna är indier och oftast boende i USA. Många är akademiker eller har något med den akademiska världen att göra. Samtidigt skiljer sig novellerna väldigt mycket åt, olika öden, olika stämning.

Jag gillade de två första novellerna, de har stannat kvar inom mig, sen vet jag inte alls vad som hände. Kan vara att jag blev mindre uppmärksam eller mottaglig, eller så är de två första novellerna helt klart bättre än de andra.

Jag gillar ändå Lahiris sätt. Hon lyckas skildra väldigt stora berättelser på få sidor, och med få ord. Det är fascinerande och skickligt. Så även om de sista sju novellerna inte alls tilltalade mig på samma sätt som de två första uppskattar jag Lahiris kvalitéer. Det står ytterligare en novellsamling i bokhyllan av Lahiri, dock på engelska, och den kommer bli läst så småningom.

Som novellsamling är Den indiske tolken helt klart läsvärd, och jag kommer nog återkomma till de där två första novellerna.