Jag l
äste ut Boktjuven av Markus Zusak redan i början av veckan, men hann inte skriva om den då. Och sen har jag inte riktigt kunnat formulera några åsikter om den.
Jag tycker att den är i längsta laget, den skulle inte behöva vara så lång men ändå kunna förmedla sitt budskap. Sen stör jag mig en del på “Döden”, förstår att hans roll ska vara lite underhållande, men jag tycker nästan att det bara blir larvigt, å andra sidan skulle det bli ett helt annat tonläge i berättelsen utan honom. Kanske hade det räckt med en allvetande berättare som fäller lite kommentarer, istället för att dra det så långt som att det är “Döden” som berättar.
Att skildra andra världskriget är svårt och komplicerat, men jag tycker faktiskt att skildringen av det är bokens stora förtjänst. Trots all misär lyfts de små glädjeämnena fram. Boken ger en rätt bra bild av livet i Tyskland under andra världskriget (enligt den bilden jag fått) och visar på flera olika synsätt. Jag funderade rätt länge kring hur en snubbe från Australien kommit sig för att skriva en bok om andra världskriget, utifrån Tyskland, men det får ju sin förklaring.
Jag vet inte om jag kommer rekommendera den här till nära och kära. Vill de ha en åsikt om den kommer jag nog säga att den är läsvärd men inte ett måste.
Titel: Boktjuven
Författare: Markus Zusak
Antal sidor: 585
ISBN: 978-91-32-15779-0
