Läste ut sista delen igår kväll. Har sedan dess funderat på vad jag ska skriva om den. Men jag vet inte, jag gillar den, jättemycket, så det är inte det. Jag vet bara inte vad det är jag gillar så mycket, kan i alla fall inte uttrycka det.
Det är i alla fall en serieroman i fyra delar, självbiografisk om livet som flicka/kvinna i Iran fram till mitten av 90-talet. Krig och kvinnoförtryck.
Det är ärligt, direkt och utan krusiduller. Jag tror att det är Marjanes syn på sig själv och sin tillvaro som ”drabbar” mig mest. Det är humor och tragedi, glädje och någon sorts sorg. Jag gillar att det är en helhet, man får ett helhetsintryck.
Så mycket mer får jag nog inte ur mig om Persepolis. Absolut läsvärd, men ta en del i taget.
[…] att läsa mer av författarinnan. Sen bar det vidare till Iran för min del. Därifrån läste jag Persepolis av Marjane Satrapi, även den en bra bekantskap och annorlunda mot vad jag normalt läser. Nästa stopp blev Indien, […]
[…] Persepolis – Marjane Satrapi (Iran) Krigets skola – Alexandre Najjar (Libanon) Hur man botar en fanatiker – Amos Oz […]